Sjukdomarna finns inom rasen och det finns framtaget DNA-test för respektive åkomma som dock inte är ordentligt validerade och därför inte bör anses som helt tillförlitliga. Vi följer utvecklingen av dessa sjukdomar, men dessa föranleder idag ingen riktad åtgärd.
Det finns sjukdomar som är av större klinisk betydelse inom rasen och som bör prioriteras framför EFS och CCS. Ingen riktad åtgärd anses i dagsläget nödvändig för dessa sjukdomar och SCKCS har inte någon generell rekommendation om att DNA-testa sina avelsdjur inför avel. Det kan dock i enskilda fall, om man som uppfödare har information om att någon av dessa sjukdomar förekommer hos nära släktingar till det tilltänkta avelsdjuret, vara motiverat att DNA-testa.
Uppfödare och hanhundsägare som väljer att testa sina avelsdjur är enligt SKKs regelverk skyldiga att ta hänsyn till testresultatet i sitt avelsarbete. Det innebär att anlagsbärare för någon av sjukdomarna endast får paras med hund som är fri från motsvarande anlag. Hund som vid DNA-test får resultatet genetiskt affekterad får inte användas i avel, även om hunden ännu inte uppvisar några kliniska symptom.
I Danmark genomförde man 2011 en studie på Cavalierer. I den studien fann man att 3% var sjuka i EFS och 1% i CCS. Mer information finns i länken nedan.
Referat: Helle Friis Proschowskys föredrag om EFS & CCS (pdf)